Sunday, March 8, 2009

Passing the test

Today we passed the test for whether we can get married - the pre-marital counceling session with our minister, aka Albie's aunt.

Albie and I eached filled out a survey a few weeks ago - today we got to see the results.

Apparently, we answered a lot of questions the same or very similar. Sometimes, even too similar, in that we both said we are assertive and make the decisions at home, and that we both get what we want most of the time. I do all the cooking and the laundry, while Albie we share cleaning and pet responsibilities.

Religion is something that, perhaps, we should talk about. And oh yeah, perhaps it would be a good idea to actually talk about children and whether we want to have them? I also have to remember to make Albie a beneficiary on my life insurance plan!

We spent some time going over the Episcopalean wedding ceremony again (not as long as the Catholic one since there's no communion, but not as short as if we had chosen a justice of the peace).

I was really glad that the minister listened to me on one point: I absolutely refuse to have it announced at the end of the ceremony that we are Mr. and Mrs. Albert Yuravich, as if I completely were to lose my identity along with my first name.

Of course, she was a bit confused as to how to write it, because my name will now be Maiden Name-Yuravich, and Albie's is officially Toffey-Yuravich (although he never uses the Toffey part). I will not use the Toffey part; Albie will not use the Maiden Name part.

This all would have been so much easier if we could have both just picked Toffey, but this is not an option since his living relatives are all Yuraviches with the exception of the minster. But just think about it... Toffey... doesn't it sound yummy?

4 comments:

kajsamaria said...

låter verkligen som ett smaskigt namn, ja :) är det ett test ni tagit för du inte är född i USA eller måste alla ta sånt test när de ska gifta sig over there? Folk tyckte det var väldigt kul om jag skulle ta Niclas namn som tilläggsnamn.. hade jag haft dubbelnamn som förnamn och dubbelnamn som efternamn också.. hysteriskt roligt.. inte.

ab said...

Hrmpf - du lagar all mat och fixar all tvätt...?? Råd från gammal erfaren tant: Det blir för mycket jobb för dig när (om) det blir barn, alltså börja dela på det NU. Annars blir du sur på Albie i framtiden.

Lustigt att ni måste ha samtal innan ni får gifta er. Jag var hemskt irriterad över att behöva ha samtal innan jag fick skilja mig - det var så på sextiotalet, obligatorisk rådgivning. Jag förstår att du inte vill kallas för Mrs Albie! Det är en bisarr amerikansk sed, det där. Du kanske bidrar till lite modernisering?

Vickan said...

Kasja>> Det är för att vi ska ha en präst som viger oss och hennes kyrka har reglar (som de flesta kyrkor här) att man måste ha viss "counseling" innan bröllopet.

AB>> Nu gör jag inte ALL tvätt, bara det mesta. Albie lagar mat en gång i veckan, annars äter vi ute mycket också och köper minst en måltid om dagen som amerikaner gör här när man är på jobbet.

Albie har hand om torkning av sina egna kläder (för de ska läggas, hängas, strykas etc. och det har jag inte ork för! Det blir torktumlare eller inte för mig). Albie har också hand om kattlådorna, soporna, återvinningen och den mesta av dammsugningen... Fast det fanns inte frågor om det på vårt formulär.

Och jag hoppas att jag bidrar till modernisering bland mina vänner, för jag vet inte hur många fler "gammaldags" bröllop jag orkar gå på här där fäderna ska ge bort sina döttrar (och ge tillstånd till giftermålet) osv.

ab said...

Det fåniga är att svenska brudpar har fått för sig att pappa ska "ge bort" bruden även här i Sverige, där vår sed faktiskt är att brudparet skrider uppför altargången alldeles själva. Som vuxna människor!

Det är kul att följa dina förberedelser.